Quitting my job!

Hej och hallå där! Kaos i kontrollfabriken? Nja. MEN!
 
Idag gjorde jag något läskigt, men ganska vuxet och modigt. Jag valde att inte förnya mitt kontrakt på jobbet (jobbmatchning).
 
Varför är det modigt för mig?
 
Tidigare i mina liv så har mina jobb och projekt avslutats av enkla anledningar som att jag har flyttat utomlands, börjat plugga i en annan stad och så vidare. Det har skett helt naturligt och jag har aldrig fattat själva beslutet om att avsluta mitt jobb. 
 
Men det gjorde jag idag. Och det på grund av att jag verkligen, verkligen vill fokusera på mina studier. Jag har ofta pluggat men ändå fyllt dagarna med jobb de dagar jag inte är i skolan, och därmed inte hunnit plugga. Ni vet, kötta in så mycket ni bara kan i kalendern så är man duktig. Dessutom jag fick precis pris för "Bästa resultat" i en jobbtävling, så på nåt sätt känner jag att jag slutar med flaggan i topp.
 
Sen är det den här tv-inspelningen jag är med i, där jag aldrig vet när jag måste vara tillgänglig eller vilka dagar vi skjuter förrän i slutet på veckan och då måste jag redan ha lämnat in mitt schema.
 
Ni fattar - otydligt, oklart och ostrukturerat. Och inte på grund av att jag inte kan fatta beslut utan på att jag väntar på andras beslut som ska komma. Det ena påverkar det andra helt enkelt. Och för att minska på stress och ostrukturerad vardag så väljer jag att göra såhär och det känns sjukt läskigt men ändå sjukt skönt att jag faktiskt har tagit ett riktigt, vuxet beslut. För ser ni, det är INTE likt mig, jag brukar bara hänga med, låta nån annan bestämma och så löser det sig. Och så har det gjort i hela mitt liv, det ena har givit det andra och jag har hoppat på tåget. 
 
Nu är det dags för mig att köra och bestämma över mitt eget tåg.
 
När jag gick ut från kontoret kände jag tårarna bränna under ögonlocken. Jag tittade bakåt på byggnaden som brukade vara min vardag, mitt liv. När jag blickade framåt igen och började gå så möttes jag av det här. Och då visste jag. Allt kommer att bli bra.
 
 
 
OMG, DRAAAAAAAMAAAA! Alltså, det var kanske inte riktigt så att tårarna brände och jag kände "YEAH-nu-börjar-mitt-nya-liv-som-i-slutet-av-en-chicklit"-peppen. Men det var roligt att skriva så, jag kanske ska börja formulera min blogg som en superklyschig superchicklit.