Att göra slut en gång i månaden och PMS

Hej!
 
Jag vet att jag har skrivit detta förut. Och jag vet att det är ett av de ämnen jag får mest igenkännande kommentarer kring. Blondinbella skrev om PMS idag så jag kände att jag också ville belysa det. Så vi tar det igen.
 
Du är inte ensam. Skäms inte! Det är jobbigt, och du är bland vänner. Let´s do this! Du är normal! 
 
Några veckor (i bästa fall dagar) i månaden händer detta för mig:
- Jag vill göra slut med min kille (gör aldrig det men fattar INTE varför han inte gör det med mig)
- Jag vill göra slut med allt annat också (kompisar, bostad, jobb)
- Säga upp allt, flytta och skapa ett helt nytt liv i en annan värld
- Tror att alla hatar mig, ingen vill umgås och att jag är ensammast i världen
- Tycker inte att jag har några resultat i mitt liv och att jag inte åstadkommit nånting. Jag menar, jag var inte multimiljonär och egen företagare när jag var 15, vem fan är jag att andas??
- Tänder till och blir varse min korta stubin så fort nån pratar med mig. I bästa fall när personen har börjat prata men inte fattar direkt v ad jag menar.
- Går jag upp 5 kilo och inga kläder eller bh:ar passar.
- Känner en inre konstant stress
- Jag är brutalt och sårande ärlig och nonchalant
- Gråter jag hysteriskt varje natt
- Gråter för minsta lilla egentligen
- Blir jag svinarg på mig själv för hur jag behandlar mig själv och andra.
 
Jag har som tur är aldrig råkat orsaka nån skada via PMSen. Småbråk med vänner då jag är extra lättantändlig och känslig och det har alltid kunnat redas ut. Jag har aldrig INTE kunnat gå till jobbet eller utföra inbokade aktiviteter pga PMS, det känns mest extra jobbigt att göra det vid dessa tillfällen och det är det oftast bara jag som lider av. Det mesta sitter mentalt.
 
Ibland är jag sjuk. Sen känns det som att jag "vaknar upp" och blir "på riktigt". Såsom den jag är.
 
Händer samma sak för dig? Eller vad har du för roliga tankar och egenskaper under din period? Berätta!
 
 
Yes.
 
Vissa har det värre och det kallas PMDS.
Vissa slåss, kastar saker, skriker. Det är det jag (och hur många som helst andra) lever med varje månad. I bästa fall är det bara i några dagar, i värsta fall är det 3 veckor av 4. Aldrig kan man veta. Jag vet inte hur det är med dig, men jag lär mig hela tiden att hantera det här och har blivit såååå mycket bättre på det än tidigare. Så fort tankarna om att jag är värdelös kommer så vet jag att det är "PMS-demonen" som spökar och inte jag själv. För jag själv är ju en cool tjej och vet hur bra jag är, vad jag har åstadkommit, kan och vad jag tänker sätta för avtryck i den här världen.
 
Det finns såklart hjälp att få.
Jag har hört att LCHF-kost och mindfulness funkar för många, och vissa typer av piller. Mina verktyg hittills funkar och är inte optimala:
- Jag varnar alla att jag har PMS, sen blir jag arg
alternativt
-PMS-Carro blir arg och vanliga Carro får städa upp
alternativt
- Shapear up ute och och shapear ner hemma. Alltså verkligen ner.
 
Finns det fördelar med PMS? JA!
-Jag försöker att ha mycket mer egentid under PMSen, vara själv, chilla, tända ljus, läsa böcker. PMSen tvingar mig att ta det lugnt, lite som när jag blir förkyld. Jag tar det aldrig lugnt annars, så på det sättet är det positivt.
-Jag blir också extra ärlig och rak, samt att jag bryr mig mindre om vad folk tycker, så som jag skulle vilja vara egentligen. Det är otroligt skönt, det vore däremot skönare om jag kunde göra det på ett sätt som är lite mer smooth än vad jag gör det nu. Så det övar jag på. 
 
Jag vill tipsa om gruppen "Vi med PMS och PMDS" på Facebook.
Där har jag fått otroligt mycket stöd genom att titta på vad andra går igenom, tips från folk osv. Alla är fina, öppna och ger råd till varandra och framför allt: Stor igenkänning bland alla i gruppen. Joina!
 
Tycker du att vi ska rycka upp oss? Hålla koll på hormonerna? Inte vara "sånt jävla mensbarn"? Kollahttp://www.svt.se/wd?widgetId=23991&sectionId=532&articleId=5499268&type=embed&contextSectionId=532&position=15
 
Hitta fler PMS-monster?
PMS-förbundet
 
Vi som lever med PMS och PMDS
 
Lyssna på PMS-podden
 
Är du i förhållande?
Kom ihåg att det inte är DIN sjukdom, det är er. Många har valt bort att ha en relation för att det helt enkelt blir för jobbigt, både för den som har PMS och för partnern. Vissa VILL inte ha en relation för att de bara stör sig på en partner under PMSen och de mår bättre utan. 
 
Hur reagerar du på PMS? Är du partner till en person med sjukdomen? Hur mår du och hur underlättar du livet under PMS? Berätta! Såklart får du vara anonym!
#1 - PMS-podden

Men ååhh vad bra formulerat! Precis det här snackar vi om i podden! Det finns så många olika sätt att hantera PMS, men framförallt är det sjukt befriande att få höra att andra också beter sig fullkomligt bindgalet en gång i månaden. Vi finns på acast och iTunes och har världens gulligaste lyssnare! Välkommen in i PMS-värmen! Kram från oss!

www.pmspodden.libsyn.se https://itunes.apple.com/se/podcast/pms-podden/id1047151397?mt=2

Svar: Vad härligt! Det har varit för mig ovärdeligt att få höra att andra känner precis samma sak, sjukt skönt! Kul med podden!
Caroline

#2 - Kristin, Pms-Förbundet

Tack för ett underbart inlägg! Vi länkar till det på förbundets FB-sida den 26 ja, hoppas det är ok ;) Med vänlig hälsning Kristin, styrelsen PMS Förbundet

Svar: Men tack snälla, vad roligt! Det får ni gärna höra!

carro
Caroline

#3 - Malin

Tack, för fin text och stor igenkänning. Skriver själv mycket om PMS och PMDS och försöker sprida kunskap och få omgivning att förstå att jag inte väljer att vara ett galet skrikande monster. Medsystrar hjälper <3
Kram Malin

Svar: Hej Malin! Tack själv! ja det är otroligt skönt att ha stöd av folk som känner igen sig och så skönt att man inte är ensam!
Caroline

#4 - Anonym

Känner igen ALLT OCH ALLT! En evighetsmaskin som tur är avtar vid inträdet till klimakteriet. Så nu ser jag slutet på eländet.

Men det finns hjälp, medicin, som jag valde för att klara min relation, och den höll i 20 år och gav mig två underbara filurer (barn alltså :)

Svar: Hej! Tack för din delning! Vad skönt att det avtar då, ser fram emot klimakteriet, haha! Vilken medicin funkade för dig? Skönt att du hittade något som funkade och sprider hopp till oss andra! Kram
Caroline

#5 - Ida

Hej! Åh vad skönt att se någon annan sätta ord på det!
En gång i månaden (ofta runt ägglossning faktiskt) drabbas jag av en stor rastlöshet, ligger vaken om nätterna och vill bara göra slut med exakt allt (inklusive pojkvän) och flytta ut i skogen och leva som eremit. Det är som en stor sorg som drabbar mig och jag blir disträ, går in i mig själv och bara längtar bort. Håller i sig i ett par dagar till någon vecka.
Jag har listat ut att det är hormoner det rör sig om och hanterar det genom att omyndigförklara mig själv, det vill säga inga beslut jag tar under den tiden gäller och i övrigt försöker jag bara hålla käften.
Det är mycket lättare när man vet vad det är som händer, att det inte är "äkta tankar" utan bara hormon-demonen och att man snart blir sig själv igen.

Svar: Haha, jag känner igen det där SÅ väl, det är som att jag inte lever några veckor i månaden. Så funkar det ju inte att ha det. Har du provat något mot det? En positiv sak är ju iallafall att du har sett att det beror på hormoner och inte att du är allmänt konstig, som jag har känt mig ibland, haha. Nu finns det iaf en förklaring :)
Caroline