Lagar mat, trots att jag bränner vid

Hej kompisar!
 
Woooow, i missed you bloggish! Det händer inte mycket här, men det gör det på Instagram, följ mig där om du vill, vågar och kan; mellocarro.
 
Ikväll har jag haft en egenkväll i min killes lägenhet. Han har både bredband och tv vilket jag inte har, så skönt att kunna slappa med det. Och guess what you guys, jag har lagat mat!! Crazy woman tänker ni! Och med all rätt, jag är lite crazy. Kul att man kan förändras liksom.
 
Egenkväll är vad det är! Löjromstoast stod på tapeten, därefter kött och potatisgratäng. Allt blev väl lite halvbränt sådär, som det kanske blir när man är en tvättäkta nybörjarmatlagare. Nu blir det kanske lite Ben&Jerrys.
 
Men hallådär, jag har faktiskt pysslat också! Jag har skrivit lite brev och klippt och klistrat. Otåligheten fick sättas på prov och jag hade en dialog med min inre röst som sa "Carro, sånt här tar tid, deal with it!". Till slut kunde jag inte deal with it så jag packade ihop allt. Hur gärna jag än vill vara pysslig så är jag inte riktigt där än, haha. Tur att jag är bra på annat.
 
Idol har jag kollat på  Idol och nu Hellenius Hörna. Vilken jävel han är på att intervjua, den där Hellenius. Jag skulle så gärna vilja samarbete med honom, och lära mig mer om hur han jobbar och hur han tänker kring saker och tid. Och ingenting är omöjligt har jag ju märkt, så det får bli ett nytt mål!
 
Ciao ciao!

Mitt varumärke

Hej kompis!

Ikväll har jag varit på min kurs som jag går, och vi har snackat om vårt personliga varumärke. Under veckan har vissa svarat på fem frågor om mig, och ikväll har jag summerat de styrkor och svagheter jag fått högst på. Vi har pratat om olika sätt att se saker på, hur vi kan utveckla det vi redan har, och vilka egenskaper vill vi ha som vi kan utveckla?

Som vanligt riktigt bra, och så najs med personlig utveckling som gör att jag kan komma närmare målen jag har inom olika områden. En av de bästa grejerna är nätverket vi bygger. Jag träffar människor som är en fena på grejer som jag inte fattar ett smack av- och vice versa. Att lära känna sig själv och skapa andra attityder till omgivningen och hitta nya sätt att se saker på- mums filibabba!

Jag hoppas att du också har haft en givande kväll!

Psykisk ohälsa, toppar och dalar

Hej kompis!
 
Woooow, den här helgen har verkligen givit mig utmaningar i form av toppar och dalar! Jag har varit så nere och ledsen varvat med supermycket glädje till livet och energi. So weird!
 
Och jag tror att jag vet varför. Imorse såg jag ett klipp från nyhetsmorgon där Cissi Forss (Ica-reklamen) och en regissör Paul Jerndal, pratade om psykisk ohälsa och hur de tidigare gått in i väggen, blivit sönderstressade - men inte vågat berätta om det. De sa att det fanns nån slags prestige i att alltid vara duktig. De vill normalisera att prata om psykisk ohälsa såsom vi pratar om ett brutet ben, men det är liksom lite genant att stå vid kaffeautomaten och prata om ångesten och stressen man hade i helgen snarare än att man stukat foten. Det var ett mycket intressant inslag som du hittar här: http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/cecilia-forss-och-paul-jerndal-om-den-psykiska-ohälsa-de-gått-igenom-2937777
 
MEN, det som fastnade hos mig var det de sa om att vi människor aldrig har tid, eller snarare TAR OSS TID att reflektera. Att så fort vi har tre minuter över så åker mobilen upp och det kollas Instagram och Facebook, sen kör vi på i vår vanliga takt med det vi håller på med.
 
Det som jag tror hände mig i helgen, var att jag fick tid att reflektera - och då kom allt på samma gång. Höga toppar och djupa dalar, "jag är ensammast i världen" till "jag älskar livet och är på väg mot mina mål, "jag kommer aldrig att lyckas" till "fan vad grym jag är!". Ni fattar, en helt wacko helg helt enkelt.
 
Jag hanterade detta genom att bara vara. Vara i känslorna och tankarna och fundera kring varför jag upplevde saker på ett visst sätt. Det är spännande, hade det varit för några år sen så hade jag fått panik, ringt mamma och ba "Waaaaawaaawaaa, vad häääändeeeer!!". Nu kan jag coacha mig själv på ett sätt som jag inte hade verktyg till förut.
 
Jag har också övat på att prata sjukt mycket om mig själv och låta mitt eget jag få ta stor plats i konversationer. För att öva på att ta plats, och tycka att det är okej. Så du som har kommit i min väg i helgen och tyckt att jag har pratat fett mycket om mig själv; JAG VET. Tack för att du lät mig göra det, tack för att du lät mig öva fast du inte hade en aning om att jag gjorde det.

Penssionssparande, på en lördag?!

Hej kompis!
 
Just nu sitter jag och sätter mig in i pensionssparande. En roligare lördag har man haft kan man tycka, men faktum är att det är väldigt intressant, Det roligaste är att se hur mycket pengar jag kan spara om jag tar tiden att sätta mig in i hur jag ska investera rätt. 
 
Otålighet är ju något som jag har märkt att jag har, så det är svårt för mig att verkligen sitta still, sitta ner och ta mig tid att läsa igenom och förstå allt som har med sånt att göra. Jag märker att när det kommer tills siffror och jobbiga ord så tröttnar jag direkt. Jag blir arg för att jag inte förstår, och irriterad och frustrerad. Desto häftigare efterråt, när jag inser hur mycket jag faktiskt lärt mig och att jag har klarat mina uppgifter - trots otålighet. Att jag gav mig fan på det helt enkelt.
 
För övrigt är jag stolt över att jag skrev "jag" under hela inlägget, och inte refererade till "man". Det allmänna och generella. "Man borde ju...", "man tycker ju...", "man vill ju...", och så vidare. Vem fan är man? Prata om dig själv istället.
 
Utmaning: Testa. Byt ut alla "man" mot "jag". Samma sak för dig som väljer att säga "en" istället för "man". "En" är också generellt. Sjukt jobbigt i början, för att, iallafall jag, kände mig egoistisk och att jag bara pratade om mig själv. Men det är väl bättre det, än att prata om alla andra, som att alla andra anser, vill och tycker det jag tycker? Nänä, det är ingenting för oss! Swing it, magister, swing it!
 
Tjaba!

...

Hej kompis!
 
Idag har jag unnat mig en kväll utan jobb. En sån där som de flesta andra här. Riktigt skönt faktiskt. Jag och killen var på bio. "Min så kallade pappa" hette filmen. 
 
Det har varit en jobbig dag, jag har varit på begravning av en tjej som jag jobbade med när vi spelade in Karatefylla. Det var en mycket fin begravning och talet som hennes make höll var amazing, jag förstår inte hur han kunde hålla ihop. Nästan hela gamla Karatefylla-gänget var samlade och det var fint att vi var det, och väldigt skönt att ha varandra att luta oss på.
 
Idag har jag, mitt i alltihop, kommit på en ny programidé som jag nog ska utveckla till ett eget radioprogram. Så fort jag har möjlighet att prioritera tid på att förbereda mig samt att det ska gå in tidsmässigt i tablån. Det kommer bli spännande när projektet väl blir verklighet. 
 
Hur ser din kväll ut?