Första dagen på bokmässan.

Hej kompisar!
 
Idag har det varit fullt jäkla ös på bokmässan. Vi kom dit vid nio och sen dess hade vi inte en minuts vila förrän klockan 18 då mässan stängde. Helt galet och man kan knappt tro att det är sant. Men det är det.
 
Vad har vi gjort då?
Skapat tävlingar, nätverkat, träffat härliga människor, uppdatera sociala medier, skriva ut skyltar, placera böcker. Det är mycket att stå i och det är himla roligt! Mer kan ni som som vanligt läsa på http://www.expressyou.blogg.se under den här veckan. Eller följa på twitter och insta: expressyou.
 
Jag träffade en väldigt spännande tjej, Josefine, som kom fram till vår monter. Helt kroppsmålad i vitt gjorde hon mig nyfiken på varför. Därför intervjuade jag henne, lyssna på det här: https://soundcloud.com/caroline-78/helt-kroppsm-lad-i-vitt-ber
 
 
 
 
Imorgon har jag tagit in den småländska direktören som är bosatt här i Göteborg, med honom i montern ska vi se till att vi får extra förstärkning och kanske till och med att vi hinner gå runt och titta på andra montrar.
 
C yall!

Smärtfritt smärre kaos.

Hej kompisar!
 
Vi har kommit till bokmässan safe and sound. Just nu sitter jag och bloggar, twittrar, instagrammar och facebookar för Express You bokförlag. Shit, det är fett mycket att hålla reda på och det är verkligen ett full-time job - även om det inte lagts upp så mycket. Det är många turer hit och dit med att länka, skriva, dela marknadsföra och hej och hå.
 
Så, igår gick det bra att ta sig hit, förra året var det dock ett smärre kaos och vi kom knappt iväg från stockholm. Om det kan ni läsa här: http://www.expressyou.blogg.se
 
Får du inte nog? Bara MÅSTE du får mer? Följ instagram och twitter: expressyoubok.
 
 

Mot bokmässan!

Hej kompisar!
 
Idag tar en sjukt taggad tjej tåget mot bokmässan i Göteborg. Efter strul med bokleveranser, förseningar och mycket annat så kan precis vad som helst hända! Vi får se helt enkelt. Kanske finns det inga böcker i vår monter när vi kommer, kanske finns det. 
 
Men, vi är vana.
 
Förra året kom vi knappt iväg.
Läs om det på den halvsnygga bloggen här: http://www.expressyou.se/11/13/2/tystnad-packning-pagar/
 
Under bokmässan kommer jag mest att husera på:
Blogg: http://www.expressyou.blogg.se
Twitter och Instagram: expressyoubok
 
Ses!
 
 
 

Showrep!

Hej kompisar!
 
Jag är precis hemkommen från ett showrep som var himla kul! Vi håller på att repa inför lucia. Jag kommer förmodligen att sjunga lite solo. Jag är livrädd, det känns sjukt ovant men jag inser att jag måste våga utmana mig själv och våga tro på att min röst fungerar. Jag har ju mest sjungit i kör tidigare och alltid kunna "gömma mig" istället för att kliva fram och tro på att min röst bär.
 
Upp till bevis helt enkelt. Mer infor om hur, när och var ni kan se oss kommer såklart!
 
 
Nathalie, Emelie ( i mitten) och Frida försöker att återskapa Fridas koreografi-som hon drömde inatt.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Här övar vi en massa sång. Härliga jullåtar i olika stämmor. Duktiga Emelie spelar piano.
 
 
 
 
 
 
 
 
Fotona är under all kritik men de får duga så länge =).
 
 
 
 

En hunka till hemlös!

Hej kompisar!
 
På väg hem ikväll upplevde jag det här.
 
Hemlös kvinna på tuben önskar en peng till mat. Ingen lyssnar. Hon ler, säger tack ändå och går förbi. Jag skäms. Tänker: skärp mig tamigfan. 

Går fram till henne, rör vid hennes arm. Hon vänder sig om och ursäktar sig för att hon stod i vägen. Jag säger att jag inte ska gå förbi utan att det är klart att hon ska ha mat. Jag räcker till henne en hunka, jag har ju ändå fyra andra över. Hon börjar gråta.
 
Alltså, jag skämdes så jävla mycket när jag satt där och lät henne prata och inte en själ behandlar henne som en människa eller ett värdigt liv överhuvudtaget. Herregud, människan vill ha mat! Jag som är överröst av både kärlek och, eh, mat (?) kan iallafall göra det lilla jag kan. Och jag hoppas verkligen att du också gör det. Jag fattar att man inte alltid kan göra nåt och jag fattar att man kanske har sjukt svårt att ge en slant. Men man kan välja sina tillfällen väl och man kan iallafall ge ett leende eller nån form av respons. Herregud, alla är vi människor.
 
Som Orup en gång sa; När jag var fattig artist fick jag kämpa för allt. Nu när jag är erkänd och inte behöver nåt så får jag och blir bjuden på det mesta. Det är ju inte NU jag behöver det.
 
Jag tänker i lika tankar kring det här. De människor som inte får nån som helst bekräftelse eller omtanke, de behandlar vi som skit medan de som har allt kan få våra själar. De människor som inte har råd till mat eller varit med om hemskheter kan vi inte ens unna ett leende utan låtsas som att de inte finns. Varför?
 
Fuck.